Be en grupp Europeiska ungdomsledare att nämna en dystopisk berättelse, så får du höra namn som Orwell, Huxley, Atwood och Collins. Be dem nämna en berättelse som skrivits utanför den dominerande västeuropeiska och nordamerikanska kanon, så brukar svaren dröja längre.

Det handlar inte om bristande fantasi – det är helt enkelt en återspegling av vilka berättelser som har spridits längst och översatts mest. Men det väcker en intressant fråga: om dessa fem eller sex exempel formar merparten av våra föreställningar om vad en dystopi är, vilka andra former skulle genren kunna anta som vi ännu inte har ägnat lika mycket tid åt?

En Genre som är Större än Sina Mest Kända Författare

Dystopiskt berättande brukar ofta härledas till en ganska begränsad skara verk: Zamyatins Vi (1921), Huxleys Du sköna nya värld (1932), Orwells 1984 (1949) och den efterföljande författargenerationen. Det är en synnerligen rik tradition, formad av mycket specifika västeuropeiska orosmoment – industriell byråkrati, totalitär övervakning och traumat efter två världskrig (Claeys 2016). Tom Moylan (2000) beskriver traditionen som en utforskning av samhällen där sociala och politiska system har spårat ur – och, vilket han också påpekar, är detta en av flera sådana traditioner, inte den enda.

Dystopin som berättarform tillhör inte någon enskild region. Varhelst politiska system har svikit människor och varhelst makten har missbrukats har författare föreställt sig de värsta tänkbara scenarierna – och det finns rika dystopiska traditioner i såväl Asien och Latinamerika som Östeuropa och Afrika, alla präglade av sina respektive politiska historier och farhågor (Baccolini och Moylan 2003).

Det intressanta är att dessa traditioner inte bara återberättar samma historia med andra namn. Ofta kretsar de kring en i grunden annorlunda, central rädsla.

Olika system, olika mardrömmar

Västerländsk dystopi kretsar ofta kring en central oro: den allseende och allsmäktiga staten, och individen som ensam måste göra motstånd mot den. Det är en mycket specifik historisk rädsla – sprungen ur totalitarism, kalla kriget och massövervakning.

Kliver man utanför den traditionen antar mardrömmen ofta en annan form:

• Koloniala och postkoloniala dystopier kretsar ofta inte kring en övervakningsstat, utan snarare en utsugande stat – ett system som överlever genom att ta för sig: mark, arbetskraft, resurser, framtider. Förtryckaren är inte alltid ett ansiktslöst Parti; det kan vara en struktur som ärvts från ett imperium och som fortsätter att drivas av samma logik långt efter den formella självständigheten.
• Latinamerikansk dystopisk skönlitteratur – som i hög grad präglats av regionens erfarenheter av militärdiktaturer och påtvingade försvinnanden – lyfter ofta fram kollektiva trauman och minnen; frågan är inte bara ”hur gör jag motstånd som individ?”, utan ”hur går ett samhälle vidare när dess historia har raderats ut eller skrivits om med våld?”
• Östasiatisk dystopisk fiktion utforskar ofta själva hypermoderniteten och den tekniska accelerationen – inte teknik som påtvingats av en enskild tyrann, utan ett helt samhälle som rusar mot sin egen omvandling (eller sitt sammanbrott) genom konsumtion, intensivt arbete eller ekologisk överbelastning.
• Afrikansk spekulativ och dystopisk fiktion avvisar ofta premissen att det värsta återstår – den kan bygga direkt på levda erfarenheter av kolonisering, resursutvinning och strukturellt våld, samtidigt som den lika starkt betonar fantasi, motstånd och framtider bortom ren överlevnad.

Inget av detta gör den västeuropeiska traditionen mindre kraftfull eller mindre värd att använda. Det innebär helt enkelt att den utgör ett perspektiv bland flera – och varje perspektiv sätter fokus på en annan typ av förtryckande ”system”, vilket i sin tur öppnar upp för olika slags etiska dilemman som spelarna får ta sig an.

En annan infallsvinkel för scenarioutformning

Det är här idén blir genuint praktisk snarare än bara teoretisk. Varje dystopiskt lajvscenario är uppbyggt kring någon form av ”system som har spårat ur” – och detta system formar de dilemman som spelarna faktiskt ställs inför under spelets gång.

Ett scenario som bygger på övervakning och propaganda skapar naturligt nog dilemman kring privatliv, lojalitet och oliktänkande. Ett scenario som bygger på ett utvinningssystem – där den centrala mekanismen handlar om vad som tas, snarare än vem som övervakas – ger upphov till en annan uppsättning dilemman: vem får behålla det som produceras, vem avgör vad som räknas som en resurs, och vad händer när ett samhälles mark, arbetskraft eller historia betraktas som något som ska utvinnas snarare än skyddas? Ett scenario som kretsar kring kollektivt minne efter en bruten dåtid väcker frågor som i mindre grad handlar om individuellt motstånd, och i högre grad om hur en grupp återuppbygger tillit, sanning och en gemensam berättelse.

Inget av dessa alternativ är bättre eller mer giltigt än ett Orwellskt övervakningsscenario – de är helt enkelt ytterligare perspektiv som vart och ett öppnar upp ett eget emotionellt och etiskt landskap för deltagarna att utforska. En inbjudan till vidare utforskning, eller en utgångspunkt för den som är nyfiken på att utforska mer, kan vara:

• Skönlitteratur och spekulativa verk som sätter kolonial och postkolonial resursutvinning i centrum som själva ”systemet”, snarare än som en bakgrund.
• Latinamerikansk dystopisk litteratur och vittneslitteratur som rör diktatur, försvinnanden och kollektivt minne.
• Östasiatisk spekulativ fiktion som utforskar hyperkapitalism, arbete och ekologisk omvandling.
• Afrikansk spekulativ fiktion som behandlar motstånd och föreställda framtider som centrala, inte som något underordnat.

Denna typ av utforskande hänger också naturligt samman med vad Erasmus+ självt kräver av de projekt som får finansiering. Inkludering och mångfald utgör en av programmets horisontella prioriteringar, med en tydlig förväntan om att projekten ska nå ut till och spegla deltagare med olika kulturell, social och geografisk bakgrund, däribland unga från migrant- eller minoritetsgrupper eller andra underrepresenterade grupper.

Att hämta inspiration från ett bredare spektrum av dystopiska traditioner är ett konkret sätt att leva upp till den prioriteringen: det innebär att ”medborgerlig, demokratisk och miljöinriktad utbildning” genom dystopiskt lajv erbjuder unga människor fler än en ingång, oavsett vilket historiskt eller kulturellt perspektiv deras egen familjehistoria präglas av.

Håll utkik på vår projektwebbplats för att ta del av dessa kommande scenarier och vägledningar.

Källor

• Baccolini, Raffaella, and Tom Moylan, eds. 2003. Dark Horizons: Science Fiction and the Dystopian Imagination. New York: Routledge. https://www.taylorfrancis.com/books/edit/10.4324/9781315810775/dark-horizons-tom-moylan-raffaella-baccolini
• Bellina, Ines. 2018. “4 Latin American Dictator Novels for These Dark Times.” Book Riot, February 8, 2017. https://bookriot.com/4-latin-american-dictator-novels-dark-times/. Accessed July 11, 2026.
• Claeys, Gregory. 2016. Dystopia: A Natural History. Oxford: Oxford University Press. https://academic.oup.com/book/6186
• Kinkley, Jeffrey C. 2014. Visions of Dystopia in China’s New Historical Novels. New York: Columbia University Press. https://www.cambridge.org/core/journals/china-quarterly/article/abs/visions-of-dystopia-in-chinas-new-historical-novels-jeffrey-c-kinkley-new-york-columbia-university-press-2014-xvi-285-pp-4500-3095-isbn-9780231167680/CBC686C10895F05963FD2BBF249DF1BE
• Moylan, Tom. 2000. Scraps of the Untainted Sky: Science Fiction, Utopia, Dystopia. New York: Routledge. https://doi.org/10.4324/9780429497407
• Wabuke, Hope. 2020. “Afrofuturism, Africanfuturism, and the Language of Black Speculative Literature.” Los Angeles Review of Books, August 27, 2020. https://lareviewofbooks.org/article/afrofuturism-africanfuturism-and-the-language-of-black-speculative-literature/. Accessed July 12, 2026.
• “The Rise of a Distinctly African Speculative Fiction.” 2024. New Lines Magazine, May 23, 2024. https://newlinesmag.com/review/the-rise-of-a-distinctly-african-speculative-fiction/. Accessed July 11, 2026.